Ta vara på stugvärmen!

Den första höst- eller vinterkylan känns verkligt isande kall. För vi är ovana vid kyla, speciellt då sensommaren och början av hösten varit varm. Det är ruggigt, och kylan känns inte bara i skinnet, utan det verkar som om den till och med skulle gå genom märg och ben. Men det går att skydda sig. Antingen kan man så långt det är möjligt välja att hålla sig inne i stugvärmen eller så ser man till att man klär sig varmt. Man kan klä sig i värmedräkt.

I världen idag är det om möjligt ännu kallare vindar som blåser på det samhälleliga och politiska planet än de vindar som vi möter ute i naturen så här års. Även i de mindre sammanhangen på lokalplanet vill kylan tränga sig på. Men det finns skyddsmekanismer. Det gäller att söka sig till stugvärmen i kyrka och församling. Där det finns en värmande måltidsgemenskap med Herren själv, och där vi delar Guds ord med varandra så att våra hjärtan kan bli förunderligt värmda.

När Jesus kom hit till vår jord, föddes han i ett enkelt stall. Det var ingen förnämlig plats, men det var gott och varmt och ombonat. Djuren producerade gott om värme i den kalla vinternatten. Våra kyrkor och församlingar är knappast idag heller några förnämliga platser, men där finns värmen. Den värme vi behöver för att inte förfrysa in världens vinternatt. För Guds härlighet uppenbarar sig mitt ibland oss.

- Leif-Göte Björklund