Hemma

Man kan vara ”hemma” på olika sätt. Jag är hemma där jag bor och förhoppningsvis känner jag mig hemma där också. När jag som vuxen flyttar från mitt barndomshem till ett eget boende kan jag kanske resa hem och hälsa på, då är jag hemma. Jag känner mig hemma i en bekant omgivning t.ex. i min skola, på mitt arbete eller när jag handlar i mina vanliga affärer. Jag känner mig hemma i mitt eget land. Jag känner mig mer hemma när jag kan tala med människor på mitt eget modersmål och umgås med människor med samma kultur. Jag kan också känna mig mer hemma i vissa klädesplagg och i vissa sammanhang. Under livets gång får jag kanske uppleva att mycket av det som först har varit främmande, kan börja kännas som hemma.

Det nya år som nu ligger framför oss känns inte ännu som hemma. Det gamla året som vi har lämnat bakom oss är vi bekanta med, det är fyllt av goda men också med mindre goda minnen. Det nya året är ännu obekant, fast jag kanske redan har några planeringar inskrivna i almanackan.

Gud är alltid hemma. Det är något som vi får komma ihåg och också påminna varandra om inför det nya året. När de sorgliga, oroliga, alltför stressiga eller sjuka dagarna kommer låt mig få påminna dig om att Gud alltid svarar i telefonen. Ett bibelställe som talar om detta finns i Psaltaren 50 vers 15 (Ps 15:5). Genom Asafs psalm talade Gud till sitt folk: Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall prisa mig. I söndagsskolan kan det hända att man får lära sig en liten sång som heter Bönens telefon. I den sången sjunger man: ”Jag har en liten telefon, en bönens telefon. Den leder ifrån denna jord till himlens nådatron. Så snart jag ringer på min vän, jag genast får till svar, ett vänligt ett ”Hallå, hallå, se linjen den är klar”. Gud är alltid hemma varifrån du än ringer och antingen det är dag eller natt. Och han tycker säkert också om när vi ringer och tackar för något eller bara vill prata bort en stund!

Birgit Grönqvist