Då Jesus flyttade in i grannskapet

Jag hade inte bott länge i vårt nya hem, då vi märkte att huset mitt emot oss var till salu. I början följde jag med spänning husvisningarna. Jag visste av erfarenhet att det skulle komma mycket folk i början för att titta på huset: nyfikna grannar som aldrig varit och hälsat på. Det gör man inte så där bara. Men också unga familjer, som drömmer om eget. Men tiden gick och det blev glesare med husvisningar tills det tog helt slut. Jag kollade  på nätet, huset var fortfarande till salu.

En tidig morgon i början av december, då jag for till postlådan efter Husis, såg jag en man stå utanför huset mitt emot. Den första snön hade fallit, och mjuka vita snöflingor täckte hans långa hår och skägg. På något sätt kom jag att tänka på en snöängel eller en julängel, en manlig sådan. 
- God moron, hojtade jag och vinkade glatt. Han vinkade tillbaka lika glatt. Jag tänkte för mig själv att det här ser bra ut, min nye granne verkar vara social.
Sen gick det en tid och jag såg inte honom på ett tag. Jag förstod att han reste ganska mycket, han var någon slags mästare hade jag hört, hade kanske något med coaching att göra.

Sen en moron, på självaste julafton, då jag höll på att "mocka" snö, kom han över på vår sida. Jag presenterade mej, och han sa:
- Jag vet, ikväll skall jag gästa ditt hem. Jag heter Jesus Kristus och jag har flyttat hit till grannskapet för att berätta om goda nyheter. Gud älskar dej och varje människa på denna jord. Jag har kommit för att ge liv, liv i överflöd. Och sen for han till sitt, men ropade: Ses ikväll.

Jag stod helt stilla och lutade mej mot  min snöspade, jag kände mig förunderligt varm inombords och tänkte med spänning på vad denna jul skulle föra med sig.

"Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning." Joh 1:14

Mayvor Wärn-Rancken